Kategoriarkiv: Ainas valpar

Mat är gott!!!!!

Nu är valparna tre veckor gamla och har fått prova på att äta riktig mat. Mamma Ainas mjölk är fortfarande bäst men det är bra att vänja de små magarna vid fast föda. Även här syntes valparnas personlighet så tydligt. Röda tiken har varit först med allt. Hon är störst, öppnade ögonen först och även den som tar för sig i valplådan. Hon är orädd, nyfiken och funderar redan nu på om det går att komma ur valplådans träväggar. Hon kastade sig över maten som erbjöds, i en obevakad sekund hittade hon burken där maten fanns och då tryckte hon ned näsan och börjare slicka i sig.

Den gula tiken är lite stillsammare men visade sig ha en aptit utan dess like. Hon är lite mer avvaktade än den andra tiken men älskar istället att sitta i knät och kela. Då brukar hon lukta oss i ansiktet och pussas försiktigt. Då det gällde mat var hon däremot förvånansvärt tänd, den lilla smakportionen kunde gärna varit större ansåg hon.

Blått halsband är vår ende hane. Han är lite mindre än sina systrar men pigg och alert. Han använder gärna näsan, luktar noga på allt, vi hör hur nosen vibrerar då han letar sig fram till rätt spene på Aina. Samma var det med maten. Systrarnas bordsskick var inte det bästa, det var rejält söligt då det var hans tur att äta. Han valde då att nosa sig fram och slicka i sig maten som systrarna smetat ut, före den stora klick mat som fanns på fingret framför honom. Det här blir en kille som kommer älska nosarbete!

Vi väntar valpar!


SVCH Colas Aina

1380325_537934726291269_992602510_n
SEU(u)CH SVCH Sjöbygårdens No Sacrifice

Kullen blir helsvart och beräknas födas runt 10 december. Valpleverans runt den 4 februari.
Det blir en arbetsvillig kull med stort anlag för apportering. Aina används praktiskt i eftersök och vid fågeljakt. Likaså Leo.

För intresse, kontakta oss.

För mer information, läs Valpar.

Sjöbygårdens Kennel

 

Sunday bloody sunday

150118 I dag har valpgänget provat på viltspår. Sista gången vid valpkursen och det var enda gången under dessa veckor som vi haft lite otur med vädret. Kallt som det kan vara i oktober men även lite regn. Alla höll värmen uppe då det skulle läggas många spår så det var ingen som klagade. Hemma hos Zemo fick vi låna ett stort gärde som vi började med små motivationsspår. Lite klurigt tyckte flera av hundarna som inte alls var så taggade som deras ägare hoppats. Nästa spår lades i skogen, lite längre, lite svårare och med en vinkel. Då lossnade det för alla! Samtliga spårade som de aldrig tidigare gjort något annat.
En välbehövlig fika, gott kaffe och underbart goda bakverk bjöds det på hemma hos Zemo, Gun och Nisse i deras fina uterum. Det gav energi att gå ut i skogen igen. Nu bytte vi mark till en tätare terräng men det stoppade inte de duktiga spårhundarna. Alla fixade sina spår galant!
Vi passar på att tacka för de fina gåvorna vi fick under söndagen. De kommer på olika sätt att förgylla vår tillvaro – stor tack alla! Å ett än större tack för dessa veckor som vi fått njuta av ert sällskap. Fortsätt träna på!

 

Apportering var jättekul!

151004
Apport! I dag tränade fem glada unghundar apportering. Vi fick låna fantastiskt fin skog hemma hos Zemo, kunde inte hittat ett bättre ställe att vara på! Vi började på gräsmattan med enkla markeringar efter det att hundarna bekantat sig med sin dummy. För säkerhetsskull hade vi lina på för att inte det skulle bli för lockade att springa till syskonen. Då detta fungerade bra valde vi att gå upp i skogen för att öka svårigheten. I skogen kopplades linan bort och visst blev det en och annan tur till det väntande gänget – alla apportörer ville visa upp hur duktiga de var! Enkelmarkeringarna gjordes svårare men inte så svåra att de inte lyckades.
Efter fikat, med hembakad sockerkaka i det fina uterummet, var det dags att bege sig till skogen igen. Denna gång hade vi med en duva och en kråka. Hundarna blev presenterade för viltet och det var verkligen blandade reaktioner. Vissa apporterade direkt utan tvekan, medan andra fick övertalas lite. Någon tog endast duvan, någon annan valde endast kråkan. Innan dagen var över hade alla fem på kurs lyckats! Så underbart härligt det var att se dessa stolta unghundar bära på fågel. Med högt buret huvud, stolta steg och en fantastisk utstrålning kom alla fram och lämnade i sin ägares hand! Det värmer ett uppfödarhjärta att se hur starkt dessa gener och viljan att få bära har gått i arv!

Ett stort leende!

Det är svårt att sluta le när så duktiga valpar och lika duktiga och engagerade ägare kommer till kursgång tre. Att de tränat hemma märks direkt. Kontakten mellan hund och ägare finns där, viljan att vara till lags har valparna automatiskt men den viljan måste förvaltas och det gör deras duktiga ägare väl. Kopplen som inte ska vara sträckta utan vara leende – de var verkligen leende! Det är så otroligt roligt att se alla framsteg. Det värmer verkligen i hjärtat.

Denna gång fortsatte vi träna på kontakt, vi övade på att sitta vid sidan. Att sitta kvar, först utan störning och sedan med störning var svårt, men det gick till slut med glans. Något som var lite svårare var ligg. Två olika metoder av att lära in ligg visades upp, den ena något klurigare att lära in.

Under fikat pratade vi om vikten att lära hunden att vara ensam, vi pratade även om att lämna hunden i bilen på sommaren – och på vintern med värme och kyla som följd. Efter fikat var det dags att repetera sitt och ligg. Valparna som tagit igen sig i bilen hade vilat sig i form och presterade än bättre efter den lilla sovstunden. Eftersom det inte var så olidligt hett denna gång blev det tid för en stunds lek på gräsmattan. Så kul de för dagen fem chokladpralinerna hade, med gula Zemo och Frasses storebror Rosso som ivriga anhängare. Nästa kursgång kommer vi träna på inkallning, då ska vi även ta oss till skogen för att få en annan träningsmiljö.

 

Varmt under andra valpträffen

Puh så varmt det var i dag! Termometern visade på över 30 grader i skuggan, hur varmt det var i solen tittade vi inte ens efter…
Hela kullen, och gula Zemo, kom så det var åtta varma och glada valpar som tränade i vår trädgård. Vi repeterade kontaktövningarna vi påbörjade förra gången. Det var roligt att se hur idogt alla tränat under veckan! Memphis som missade förra kursgången insåg snart vitsen att titta matte i ögonen. Att belöna med annat än godis visade sig vara nyttigt, flera av valparna tyckte att leksakerna de fick låna var riktigt roliga.
Under fikapausen var Memphis matte Lina snäll att dela med sig av sina kunskaper. Valparnas mamma Aina fick agera hund med skärskada i tassen och stå ut med att bli bandagerad enligt konstens alla regler. Aina är snäll och stod ut med behandlingen, trots att det var varmt och att hon inte alls var skadad.

Efter fikat blev det en ny övning, fiskkroken som visade sig vara nog så knepig. Med lite hjälp kom alla valpar in fint vid sidan. Här var startpositionen för att gå fint i koppel vid sidan. Ett leende koppel var vi ute efter, ett koppel så slakt att det liknar en leende mun, inga sträckta koppel! Alla var så duktiga, kämpade så tappert i värmen. För varmt var det för en lekstund, däremot lockade vår lilla hundpool där åtta glada unga labradorer, och en äldre vis fyrbent storebror, svalkade sina tassar innan hemgång.

 

Första träffen på valpkursen

Så kul det var att träffa alla i dag! Nästan hela gänget kom, det var bara Memphis som fick förhinder. Chokladpralinerna hade sällskap av Zemo, en gul herre i samma ålder som ägs av tidigare valpköpare till oss. Zemo fick hänga med på ett hörn och han smälte direkt in i gänget.
Vi tränade kontakt, ögonkontakt i många olika varianter och pratade om vikten av samarbete, att få hundens lust att vilja arbeta tillsammans med sin ägare. Efter ett ganska tufft men roligt träningspass fick hundarna vila och alla tvåbenta fick chansen att prata lite under fikastunden. Vi knödde ihop oss på våra altaner för fika och framförallt en hel del prat om den gemensamma nämnaren: valparna. Många skratt blev det och det var riktigt roligt att höra hur lika valparna i kullen är varandra i sitt sätt att vara och verka. Efter välförtjänt vila i bilen var det dags för ytterligare träning.
En stunds bus på gräsmattan hann alla med innan det var dags att åka hem. Om en vecka träffas gruppen igen och då blir det mer kontaktövningar men även lite lydnad i form av sitt och ligg. Gun och Nisse som äger Zemo har erbjudit oss att vara på deras marker så där kommer de båda heldagarna med jakt och viltspår att vara.

Det har hänt en hel del här på webben! Hemsidan har fått ett rejält lyft och det är tack vare Beas duktiga husse Niklas som givit oss rätt verktyg att arbeta vidare. Vår egen Emil har blivit kennelns webbmaster och han håller som bäst på att lägga över allt från den gamla hemsidan till den nya. Än är det långt kvar innan hemsidan är komplett men med Niklas support så fixar Emil en snygg och modern hemsida som passar oss som hand i handsken.