Kategoriarkiv: Meyas valpar

Tuffa valpar på vift

190414
Nu utforskas varje centimeter av tomten. Valparna är betydligt tuffare denna vecka än förra. De sticker snabbt runt till alla hör i trädgården, som i och för sig inte är så stor, men tillräckligt stor för sju ljuvliga svarta monster.

Vädret är fantastiskt så det är utevistelse flera gånger om dagen. Ibland serveras lunchen utomhus, bara för att variera. Varierat underlaget för de små har vi försökt att göra. De har fått prova på att promenera på kompostgaller, de har gått på presenning, de har balanserat på ett stort gjutet rabarberblad och de har bekantat sig med lite is. Det samma gäller leksakerna de får busa med. Vi försöker att variera, lägga till och ta ifrån. Bäst just nu är ihop knutna fleecefiltar och tomma plastkrukor, bollen i strumpan som tidigare var favoriten har de tröttnat på nu.

Valparna får nu träffa våra vuxna trygga hundar för att de ska vänja sig med andra hundar än mamma Meya. Sara och Lovisa, som är kullens stora systrar, är bäst tycker de små, men vår lektant Aina, 11 år gammal, är den av de vuxna som uppskattar valpmötena mest.

Flera familjer har varit på besök i veckan och under påsken är det fullbokat i stort sett varje dag. Jättekul att träffa er alla! Långa möten har det blivit och flera intressanta frågor har ställts, kul när intresset är så stort hos de blivande hundägarna – det gillar vi!!

Fullt ös hela tiden

190407
Ja det är det, antingen är det fullt ös eller så är det knäpptyst i valphagen. Det är ett härligt gäng valpar där vi så tydligt ser deras personligheter. Vissa är busiga, andra mer försiktiga, vissa gillar att bära andra tycker om att bita.

Valparna är ute på tomten flera gånger om dagen. Nu är de betydligt tuffare än första besöken ute. I dag sticker de i väg som kvicksilver. De har redan hittat sina favoritställen, som under buxbom busken. Den busken måste vara otroligt tålig för den har alla kullar lekt runt, bitit i och grävt under. Busken är favoritstället även för detta gäng…. De utforskar omgivningen så noga nu, smakar på pinnar, äter lite gräs, busar och busar. Härligt trötta däckar de sedan inne i valphagen. Nu har de fått en annan säng som är lite högre. Den är en favorit, de klättrar gärna upp på den och somnar sedan i en stor hög efter utebesöket.

Fem veckor gamla och det betyder att våra små har börjat få besök från sina blivande familjer. Så kul att träffa dem vi tidigare bara pratat med i telefon. Fler besök ska bokas in, vi vill träffa alla innan det är dags för leverans.

Utevistelse

190431
På en vecka händer det mycket! Nu har vi verkligen små individer i vår valphage. För det är just där de är, från den välkända valplådan till en stor valphage i köket, mitt bland oss bor de nu. De blir vana vid dammsugare som viner förbi, telefoner som ringer, diskmaskin som brummar, skrammel av kastruller och vi som stökar runt.

De har gått från att äta smakportioner till att äta riktig valpmat som komplement till mamma Meyas mat. Så gott de tycker att valpfodret är! Men bordsskicket är då inte det bästa…… de kliver runt i maten, trampar i matskålen, badar i vattenskålen, kliver igen i maten och då alla är mätta och nöjda – och rejält geggiga i pälsen – somnar de. Ofta liggandes i matskålen….

Nu när det varit så härligt vårvarmt ute har vi passat på att ta ut valparna på gräsmattan korta stunder. Än så länge håller de sig mycket nära oss. Tomten är inte stor men skrämmande stor för 4 veckor gamla valpar.

En del av dem har fått sina små sylvassa tänder. De har börjat att busa med sina syskon och biter gärna oss i händer och fötter då vi är inne i valphagen. Härligt med denna valptid!

Första smakportionerna

20190324
Valparna är nu tre veckor gamla. I dag fick de smaka lite på valpmat för första gången. Mamma Meya är fantastiskt på att ta hand om dem och mjölken hon har räcker mer än väl men lite smått fick de smaka på i dag. Labradorer som de är försåg de sig med liv och lust av allt det goda. För att magarna ska vänja sig så fick de inte så mycket, men succesivt blir det mer och mer mat som komplement till diandet.

Under veckan har de gjort stora framsteg. Alla har öppnat ögonen. Nu hör hela gänget och vi märker att de prövar sina röster. Ibland blir de så förvånade då ett syskon skäller att de hoppar till, eller så blir de lika förvånade och lite rädda då de själva skäller till. Det är så underbart att på så nära håll få följa dessa små juveler.

Alla i bilkullen är nu tingade och vi ser fram emot att få träffa alla er vi pratat med i telefon under de senaste veckorna.

Nu är namnen bestämda! Länken nedan går till en sida med bilder och namn på de bilar som valparna blir döpta efter:
Länk

Ögonen har öppnats

På en vecka händer det mycket. Nu har ett par av valparna öppnat sina ögon. Än ser de grumligt men vi märker på farten i valplådan att de nog urskiljer något i alla fall. Nu är det en härlig fart på alla sju som vi har i valplådan. De kravlar runt, försöker resa sig på darriga ben, ibland lyckas de men oftast faller de och tar den enklare metoden krypa istället

Samtliga valpar har fått var sitt halsband så vi lättare kan se skillnad på dem. Flickorna har fått rött, lila och gult halsband, pojkarna har fått halsband i färgerna svart, grönt, blått och beige. Det gör det inte bara lättare för oss att se skillnad, men även för de valpköpare som följer hemsida och uppdateringar på Facebook.

Kontakter har nu knutits med i stort sett alla som lovats valp. Det har varit så roligt att prata med de blivande hundägarna. Trevliga samtal om inte bara valpar utan allt från karaoke till sotning och hönor har vi klarat av. Det känns verkligen bra och vi ser fram emot att om några veckor träffa våra blivande ”bilägare”

Vi har som det ser ut i dag en hane som inte är tingad.

En vecka gamla

Tänk så mycket som hänt under den första veckan. Alla valpar går stadigt upp i vikt, de äter, sover, äter och sover lite till. Ivrigt kravlar de runt i valplådan, gnyr lite men blir nöjda då de hittar ett syskon att kura ihop sig vid.

Redan nu börjar vi se vilka personligheter de har. En av tikarna är lugn och njuter då vi tar upp henne i famnen, en annan vill ha action hela tiden, hon gillar inte att bli hållen i famnen. Hanarna är än så länge ganska så lika både i storlek och sätt, men under nästa vecka kommer vi troligen att få lära känna varje individ och varje personlighet lite mer.

Bilderna är från en veckors dagen. Det röda ljuset på bilderna är från värmelampan som hänger ovanför valplådan.

Ps: Om du håller pekaren på Valpar, och sedan trycker på Nuvarande kull så kan du se tillbaka på tiden som valparna bott hos oss hittills.  Bil-kullen

Bilkullen är här!

Den 4 mars föddes vår efterlängtade kull där vår Meya är mamma och Sjöbygårdens Uno Dos Tres är pappa.

Det blev en lång kväll och natt där sista valpen valde att titta ut vid fem på morgonen. Sju underbara små svarta valpar har vi nu i valplådan. Tre tikar och fyra hanar. En liten hane blev en änglavalp, så totalt fanns där åtta små inne i den tjocka magen.

Meya och våra små mår bra. Temat för denna kull blir gamla amerikanska bilmodeller. Inom kort kommer namnen att presenteras här på hemsidan.

En sådan dag!

Vi är helt saliga, så oerhört lyckad vår kennelträff blev! Trots att det blev lite manfall bland er valpköpare i sista stund blev vi 23 hundar från vår kennel och ett 65-tal personer som umgicks under dagen.

Solen strålade, det var en härlig sensommardag med 20 graders värme och en stilla bris. Orust Hundägarförening är en fantastisk plats att vara på, här har vi tillgång till planer, klubbstuga och skog. Kan inte bli bättre!
Tack vare våra vänner och instruktörer fanns det ett digert program för alla att ta del av. Solveig Wahlström gav goda tips i utställningsringen. Glatt kvittrande men samtidigt bestämt visade och berättade hon om utställningsvärldens krångliga värld. Det var mer än en som gick därifrån med en ”aha” upplevelse.

Lite mer fartfyllt var det på den inre gräsplanen där Tommy Segertoft delade med sig av sin 40-åriga erfarenhet från jakt och apporteringsvärlden. Alla fick prova på markeringar. Problemet var inte att hämta, utan att lämna tillbaka apporten,  skulle det visa sig.

Camilla Andersson som har Snurran från vår Piratkull, är rallylydnadsinstruktör. Hon hade byggt upp fyra olika rallybanor på grusplanen som hon lät alla prova på. Rally kan vara nog så klurigt men är samtidigt en riktigt kul sport som passar alla.

I skogen höll Bengan och Emil till. De hade lagt ett gäng viltspår i varierad svårhetsgrad så att även nybörjaren fick spår att prova på. Näsan är det då inget fel på hos våra hundar, de klarade alla av sina spår med bravur.

200 korvar hade vi köpt inför träffen, lika många korvbröd. Ingen skulle gå hungrig! Sex drömtårtor hade bakats, det värsta som finns är att maten inte räcker….. Eftersom det blev färre än som var anmält har vi nu korv resten av året 😉 Tack vare vår vän och kock Anders så fanns det lunch när orken började sina och hundarna blev trötta. Han såg till att mat och efterföljande fika fanns serverat just då det behövdes.

Fotograf Eva hade att göra under dagen. Undrar om inte tre fjärdedelar av alla närvarande på kennelträffen passade på att få ett proffsfoto taget på sin hund. Lite kul var att ett par familjer passade på att ta familjefoton – så kul!! Ser fram emot att få se Evas bilder från dagen, hon är så duktig så alla kommer garanterat bli nöjda.

Sex timmar efter träffen startade rullade sista ekipaget hem. Vi är så otroligt nöjda och tacksamma för all respons från er valpköpare. Många långväga gäster som sov över i vår närregion, de var välkomna men lika välkomna som de valpköpare som bor närmare oss. Så roligt att ni kunde komma, det är viktigt för vårt avelsarbete att se hur hundarna är både till utseende och sätt. Få pratat om smått och stort, tillexempel få reda på att Eddie med hans gula lockiga man enligt diktaren Björn Ranelid är den finaste labradoren av alla….

Ett stort tack till våra sponsorer MM Hund, Agria Djurförsäkringar, Mera Dog, Varekils Djurklinik och Stora Höga Hund & Katt för otroligt fina sponsorpåsar – vi är så tacksamma!

Å till er valpköpare: Vi vill rikta ett stort tack för alla fina ord, trevlig samtal och möten, tack för presenter, blommor, godis till två och fyrbenta, hembakade hundkex, bubbel och en mjuk härlig tröja – gåvorna som värmer på mer än ett sätt!!

Klicka på bilden för att se resten av bilderna!

Sista träffen med gänget

180416 Bildbomb!
Varmt men inte lika soligt. Vi hade tur med vädret denna sista gång på valpkursen. Sista gången som gänget träffas för att träna, umgås och framförallt ha roligt tillsammans. Det har blivit ett härligt sammansvetsat gäng som under träffarna bytt erfarenheter och givit varandra träningstips. Vi hoppas att ni håller kontakten inom kullen även då kursen är slut.

I dag var det apportering för hela slanten. Först markeringar på grannens fina gärde och sedan ett mycket enkelt sök som var lagt i lite högre gräs. Oj, så svårt det var tyckte unghundarna. Markeringarna gick bra, medan söket – trots att de såg dummysarna – var supersvårt. Med hjälp på vägen klarade alla av det till slut.

Men vad är en dummie mot en fågel? Eller en kanin? Efter fikat plockades fåglar och en kanin fram, det fick de redan trötta unghundarna att vakna till ordentligt. Kråkan och skatan var de oerhört nyfikna på men det var långt ifrån alla som vågade sig på att plocka upp den. Kaninen däremot var så spännande!!! Alla fick hämtat kaninen som efter kursen verkligen har gjort sitt i kurssammanhang…..

En liten stunds lek på gräsmattan blev det innan alla åkte hem, mycket trötta. Vi vill tacka alla kursdeltagare för den fina blomman och den goda chokladen och samtidigt önskar vi er lycka till i fortsatta hundträningen.

Sunday bloody Sunday!

180208

Så kul att träffa valpgänget igen! Sune, Milton, Enzo och Tyson fick i dag prova på att spåra. Vi lånade grannens fina skog där vi har en fin skogsglänta som är perfekt fikaplats. Sol och värme har vi minsann inte varit bortskämda med det senaste, men i dag fick vi sol så det räckte och blev över. Det blev så varmt att vi till slut satt i kortärmat, en del valde att uppsöka skugga, så gott gassade solen.

Blod och klöv samt ett gäng snitslar är vad som behövs för att lägga viltspår. Det första motivationsspåret på ängen var något klurigt för ett par av S&G pojkarna men redan spår nummer två som var lagt i skogen gick riktigt bra. Tre spår vardera var planerat så det blev en hel del traskande i skogen för alla kursdeltagare. Lägga spår för kullkompisarna och sedan gå deras spår, många steg kunde stegräknaren räkna in i dag!

Fika i skogsgläntan och en hel del snack om hur kullyskonen gör, vilka vanor de har och hur mycket bus det finns i dessa unghundar blev det. Ganska många ”aha” och ”så gör min med” blev det.

Innan hemgång fick våra egna Sara och Lovisa hälsa på sina bröder i en glad härlig lek här hemma på gräsmattan. Även mamma Meya fick vara med sina små, det blev en härlig röra med ägare och unghundar på vår altan. Någon fick ett kärvänligt nyp i öronsnibben,  någon blev glatt tvättad i ansiktet, en annan vält av gänget unghundar i full galopp…. Full rulle i glatt tempo – det är lätt att förstå att det var trötta hundar och hundägare som åkte hem.

Nästa söndag ses gänget igen, sista kursgången! Då blir det apportering med dummies men även med en och annan fågel. Ska bli spännande att se hur gänget reagerar på vilt……