Kategoriarkiv: Viltspår

Varg i spårskogen

170924
Hundarna från Himmelriket spårade hem det i dag! Ella och Emil startade på Labvästs klubbmästerskap i viltspår. Tävlingen hölls i Väner-Ryr, marker där det finns både varg och vildsvin. 22 ekipage var anmälda till tävlingen och det var erkänt duktiga spårhundar. Emil och Ella var först ut i spårskogen då de drog nummer ett vid morgonens lottning. En nöjd Emil kom åter från spåret, Ella hade skött sig som hon skulle. Tanken var att Meya skulle tävlat, men det var enligt tävlingsreglerna för nära valpkullen så hon fick stå över. Bengan dammade istället av Myran. Myran som de senaste åren enbart använts i praktiskt eftersök fick intensivtränas i två veckor. Hon är en säker spårhund men det är en stor skillnad på att spåra efter ett påkört rådjur och ett spår där det skvätts ut två deciliter blod. Myran startade sist på dagen och hon fick verkligen kämpa. Det hade helt klart gått varg i Myrans spår men spårnoga och samarbetsvillig som hon är fullföljde hon arbetet. Hon gick med svansen mellan benen och morrade dovt hela spåret men spårade gjorde hon!
Vid prisutdelningen visade det sig att hundarna från Himmelriket var bland de bästa. Ella och Emil slutade tvåa bland alla startande och Myran med Bengan i andra ändan av spårlinan slutade trea. Vann gjorde Berth som vi en gång gick elever för under vår domarutbildning, det kändes helt okey att bli slagen av en levande legend inom viltspår.

Sunday, Bloody Sunday………

Blod och klöv på en söndag. Sista träffen för valpgänget hade tema viltspår. Endast två valpar från kullen vågade sig ut för att bloda spår, vi saknade Alice och hennes ägare.

I hällande regn fick Hasse och Elsa lära sig grunderna i hur man lägger viltspår. Det är en konst att lägga bra spår så många tips lämnades på hur naturen ska läsas, var djuren naturligen rör sig och hur markerna ska användas på bästa sätt. Två korta spår, ett motivationsspår och ett längre inne i skogen klarade de båda spårhundarna av med glans. Spårläggare Emil var med för att ge råd och tips under tiden spårhundarna arbetade i skogen.

Efter lite fika var det dags att öka svårigheterna betydligt. 100-150 meter spår med en vinkel var tanken och här märktes det hur svårt det är att uppskatta längd på ett spår. Hasses husse Johannes är van att röra sig i skog och mark vilket märktes på de långa spår han la till Elsa. Över stock och sten, över diken, bäckar och gärdesgårdar. Elsa klarade spåret med glans, med en härlig lagom fart och god näsa tog hon sig till spårslutet.

Hasse han var het på gröten! Alldeles för snabbt gick det även om spåret som Elsas husse Peter lagt både var brant och svårt i slyskogen. Hasse for fram som en furie med husse hängande bakpå. Trots farten var Hasse mycket duktig så med lite träning på att lugna sig i spåret så kommer den önskade starten på spårprov gå som glans.

Det var sista gången på valpkursen för Lakritstrollen. Som tack för de här veckorna lämnade vi iväg små sommarpresenter till våra kursdeltagare. Användbara vid varma sommardagar och kanske även om olyckan skulle vara framme. Vi riktar ett stort tack till ”våra” troll och önskar alla lycka till i fortsättningen.

Meya och Ella är nu NVCH!!!

25 Vinnarna

160423
En helg otrolig helg i Rakkestad, Norge, har vi lagt bakom oss. Ella och Meya anmäldes till Norska retrieverklubbens spårprov i Østfold. Tränat hade vi gjort ordentligt men att det skulle gå så bra kunden ingen av oss räkna med. Meya vann hela tävlingen och Ella kom tvåa och utsågs även till hela tävlingens bästa retriever!!!!

Riktigt kallt var det i Rakkestad. Minus fyra grader och en isande vind. Vinterjackan och mössan värmde, men vi frös in i märgen ändå. Först ut på morgonen, först bland de 50 startande hundarna fick vi på vår lott. Emil förde sin Ella i ett spår med kuperad och brant terräng. Han var nöjd efter spåret och det var även domaren Kåge Undrum som berömde den ”unge gutten till ett særdeles gott jobb”. Efter Ellas tur var det dags för Meya och Bengan. Vi fick åka en bit till nästa spår som var i en flack terräng men här fanns svårigheten i att marken antingen var sumpig eller snustorr. Meya spårade på bra och fick av domaren Knut Herland efteråt att han inte kunde hitta några fel. Meya hade dessutom mitt i en vinkel stött upp en stor tjäder men brydde sig inte om den utan fortsatte att spåra. Nöjda med morgonens spårarbete åt vi vår medhavda lunch i en gaphytte innan det var dags att bege sig till sågverket där samlingen var.

En lång väntan blev det innan alla spårhundar var klara. Goda våfflor köpte vi och nu tittade en värmande sol fram, så det blev riktigt trevligt. Prisutdelningen visade att våra fina Orusthundar stått sig väl mot den norska eliten. En hund som var med i norska landslaget i viltspår hamnade långt efter oss i prislistan! Då det endast var två pris att dela ut stod det klart, första och andrapriset var våra!!! Emil och Ella kom tvåa i tävlingen och utsågs även till dagens bästa retriever. Meya och Bengan vann hela tävlingen!!! Både Ella och Meya fick förstapris med HP och är nu norska viltspårschampions!!!

Två nya champions i dag!!!!!!!!!!!!

151121
I dag spårade Meya och Ella fantastiskt bra! Båda är nu svenska viltspårschampions! För en vecka sedan besökte vi domare Berth Ohlsson och då fick båda var sitt förstapris. Nu var det dags att starta för den sista ettan till championatet. Vi valde att anmäla oss till Walde Dahlstrand i Vänersborg, Walde som var vår instruktör då vi gick utbildningen för att bli viltspårsdomare.
Det hade snöat i Vänersborg, riktigt svåra förhållande för alla hundar att spåra i. Ella och Emil var först ut i spåret. Ella startade lite tvekande, tog en lov åt fel håll men Emil rättade henne och så var de snart på rätt köl igen. I rasande fart, alldeles för fort men ändå spårnoga, flög de båda fram i skogen. 16 minuter senare var de framme vid klöven och championatet
Meya och Bengan tog det desto lugnare. Sakta, metodiskt och mycket spårnoga tuffade Meya fram i skogen. Inte ett enda fel gjorde hon utan istället spårade hon bättre än hon någonsin gjort. Det gick så bra att Meya inte bara fick ett förstapris och därmed championatet utan hon fick även ett HP – ett hederspris.
Så stolta och nöjda är vi över våra båda spårhundar som trotsade minusgrader och snö – för att spåra hem de så hett efterlängtade championaten.