Kategoriarkiv: Kurser

Störningar av högsta klass

171119
Ett riktigt eldprov fick våra valpar på kursen i dag. För det första yrde snön, det var kallt och blåsigt. Vi valde därför att ta en promenad på kursen. Att byta träningsmark var svårt tyckte de små, de funderade mycket på om och varför de skulle träna ligg, sitt, stå och sitt kvar ett flertal gånger under promenaden. Vår närmsta granne kom på promenad med sin hund, oj vad de små tyckte att Cindy var rolig att titta på.

Cindy var inget skulle det visa sig, nästa granne på vägen var ute och matade fåglarna, hans pudlar skällde vilket skapade oro i kursgruppen. Huset härnäst har både hund och katt. Deras orädda katt såg till att vi tränade rätt. Mötet med katten var spännande! Katten kom nära, mycket nära och ville kolla vad vi höll på med.
Genom vår lilla skogsdunge fortsatte promenaden, här gick det bra att gå fint med syskonen som sällskap. Väl ute på vägen kom nästa störning. En annan granne kom med sin lilla hund, här gällde det för våra kurshundar att sitta stilla och inte bry sig om då ekipaget gick förbi. Om inte störningen var nog, så kom en dam promenerandes med gåstavar, rätt genom gruppen med Landkrabbor skulle hon, ett möte som gick riktigt bra.

Efter fikat fick alla öva på att lägga tassbandage på sina hundar. Valparnas mamma Meya fick först agera patient och visa hur viktigt det är att ligga still. Det var något förvånade valpar som lades på bordet och fick en tass bandagerad, men det är en nyttig övning för både två och fyrbenta.

Nu är det uppehåll över jul och nyår, på andra sidan nyår ses kullen igen. Då ska vi lägga viltspår och träna apportering. God jul önskar vi Tyson, Milton, Enzo, Mercy, Tobi och Bosse  – hoppas vi ses 2018.

Få på kurs

171105

Kursgång två och i dag var vi en lite mindre skara med valpar som träffades. Fyra glada, Milton och Tyson tränade tillsammans med våra egna Sara och Lovisa. Det blev en riktigt lugn träff. Myran fick hoppa in som hjälpfröken, nyttigt för de små valparna att träffa lugna trygga vuxna hundar som ger en fast men kärleksfull uppfostran.

Det syntes tydligt att alla övar mycket hemma. Kontakten mellan valp och ägare är fantastiskt bra. Likaså fiskkroken, sitt vid sidan. Sitt och även sitt kvar var busenkelt tyckte de små!
I dag övade vi igen på kontakt men provade även på en stå övning inför en eventuell kommande utställningskarriär. Att gå fint i koppel vill alla hundägare att deras fyrbenta ska göra. Efter fikat blev det därför ett antal olika övningar på att gå fint i koppel, med ett leende slakt koppel. Vi använde varandra som störning. Trots att valparna var rejält trötta visade sitt bästa jag, alla övningar gick över förväntan bra! Härligt när det finns ett så stort engagemang hos valpköparna, det värmer så otroligt! Vi försöker uppmana alla att skapa en fin kontakt när valparna är riktigt små, och sedan underhålla den kontakten i vardagen så blir hundägandet så mycket enklare – och roligare!

Nästa söndag ska vi fortsätta med ett leende koppel och även träna på ligg.

Första träffen!

171029
Å så kul det var att träffa alla, nåja nästan alla i kullen, på valpkursen i dag. 6 av 8 i kullen kom denna soliga men ack så blåsiga och kalla söndag. Vinden riktigt bet i kinderna, fingrarna blev blå av kylan. De små verkade inte bry sig det minsta om det kalla. De var bara så överlyckliga att träffa syskonen igen. Vi tvåbenta däremot led och försökte hitta solens strålar för att bli lite varmare.
14 veckor gamla är gänget nu, det var roligt att se vilka härliga personligheter de utvecklat. Minst i kullen var inte längre minst medan störst i kullen fortfarande leder viktligan.

Vi tränade olika former av kontaktövningar. Ögonkontakt vid olika situationer och en namnträningsövning som jag vet att valparna gillade starkt. Kontakt vid sidan och ett sitt avslutade kursen innan valparna fick rasa runt en stund på tomten. Massor med lek och bus, ett par jagalekar och lite små brottningsmatcher på det, så blev alla valpar såååå trötta. Är övertygad att det var fler än våra egna Sara och Lovisa som sov gott ett par timmar efter avslutad kurs.

Sunday, Bloody Sunday………

Blod och klöv på en söndag. Sista träffen för valpgänget hade tema viltspår. Endast två valpar från kullen vågade sig ut för att bloda spår, vi saknade Alice och hennes ägare.

I hällande regn fick Hasse och Elsa lära sig grunderna i hur man lägger viltspår. Det är en konst att lägga bra spår så många tips lämnades på hur naturen ska läsas, var djuren naturligen rör sig och hur markerna ska användas på bästa sätt. Två korta spår, ett motivationsspår och ett längre inne i skogen klarade de båda spårhundarna av med glans. Spårläggare Emil var med för att ge råd och tips under tiden spårhundarna arbetade i skogen.

Efter lite fika var det dags att öka svårigheterna betydligt. 100-150 meter spår med en vinkel var tanken och här märktes det hur svårt det är att uppskatta längd på ett spår. Hasses husse Johannes är van att röra sig i skog och mark vilket märktes på de långa spår han la till Elsa. Över stock och sten, över diken, bäckar och gärdesgårdar. Elsa klarade spåret med glans, med en härlig lagom fart och god näsa tog hon sig till spårslutet.

Hasse han var het på gröten! Alldeles för snabbt gick det även om spåret som Elsas husse Peter lagt både var brant och svårt i slyskogen. Hasse for fram som en furie med husse hängande bakpå. Trots farten var Hasse mycket duktig så med lite träning på att lugna sig i spåret så kommer den önskade starten på spårprov gå som glans.

Det var sista gången på valpkursen för Lakritstrollen. Som tack för de här veckorna lämnade vi iväg små sommarpresenter till våra kursdeltagare. Användbara vid varma sommardagar och kanske även om olyckan skulle vara framme. Vi riktar ett stort tack till ”våra” troll och önskar alla lycka till i fortsättningen.

Apport!!

Så var det dags att åter träffa gänget. Ett halvår gamla är de nu och det blev ett kärt återseende för både två som fyrbenta. Apportering stod på dagens agenda, något som visade sig både vara roligt men samtidigt ganska så svårt. Väl utrustade med dummys i alla tänkbara modeller och storlekar gav vi oss an uppgiften. Alla retrievers hämtar….men att lämna var en annan sak…..Glada var i alla fall Elsa, Alice och Hasse. De tog sig an uppgiften att hämta apporterna med stort allvar. Avlämningarna var en annan sak, men roligt var att apportlusten var så enorm!

Mamma Aina fick visa hur markeringar och linjetag går till. Hon fick även hämta den mås som tinats dagen till ära, tänk att lycka kan vara att bära en död mås i munnen…..

Efter välbehövlig vila i den soliga gläntan, god fika (de där hallongrottorna som Alice matte bakar och bjuder oss alla på är gudomliga…..) var det dags att träna igen. Måsen och en kaja samt ett kaninskinn plockades med ut på ängen.  Dummys gick utmärkt att hämta men fåglarna var lite skrämmande. Våra duktiga kastare Emil och Anton får det att verka som det mest naturliga för en 11-åring och en 15-åring att kasta döda fåglar, det är tur att vi har våra underbara barn som är till så stor hjälp vid kurserna. Anton svingade måsen som landade med en duns på gräset. Hasse tog sig an uppgiften med stort mod och tände nästan lite för mycket på viltet. Det här var bland det bästa han någonsin gjort!  Systrarna var betydligt mer försiktiga, de vågade sig fram, nosade och var nyfikna men inte att de tog viltet i munnen! Med lite lek, lock och pock så klarade alla valpar att åtminstone smaka på viltet.

Nästa vecka är det dags för viltspår, ska bli roligt att se hur de små reagerar på blodet…..

Alla fick lägga tassbandage

Tredje gången för lakritstrollen på valpkurs. Nu är de 14 veckor gamla och det börjar verkligen hända saker. Helt plötsligtär de små individer med stark vilja, de tänker och klurar, lurar och fintar. Men, så roligt det är att höra snacket runt fikabordet om alla upptåg de små hittar på!
I dag lånade vi våra snälla grannens stora äng där solen värmde så gott. Att byta träningsplats var nyttigt. Kontakt, fiskekrok, gå-fint och de andra övningarna som var så lätta på gräsmattan vid huset var inte lika lätta på en äng där det fanns andra goda
dofter och ett å annat sorkhål att stoppa näsan i…..
Efter fikat, där Alice matte bjöd på alldeles nybakade hallongrottor (sååååå gott!) blev det träning av annan sort. Meya fick agera skadad modell med ett fiktivt skärsår i ena framtassen. Mellan tårna lades bomull, det badagerades och vårdades under tiden Meya låg på bordet och bara njöt av behandlingen.  Alice, Elsa och Hasse är ännu inte lika vana att bli hanterade på så vis och kunde inte riktigt njuta av stundens uppmärksamhet,
men det gick ändå förvånasvärt bra att få dit tassbandaget.  Lite klurigt är det att hålla ordning på bomull, gasbinda och vetflex men med övning så hade snart alla valpar
var sitt bandage på tassen. Läxan blev att öva på att lägga tassbandage flera gånger på en frisk tass, för när det väl är skarpt läge med skadad och blödande hund måste det gå på rutin…

Mer kontakt och en del Rosie

Det gick inte att tro att det var samma valpar som kom på kurs i dag! Sådana framsteg alla gjort under en vecka! I dag var hela gänget, alla tre, med på kurs. Vi repeterade de viktiga kontaktövningarna och här syntes det att alla gjort hemläxan. Så bra det gick!
Enkelt förklarat går det att säga att kontakövning innebär att hunden ska ”fråga”.
Vill valpen ha sin mat, vill valpen gå ut, vill valpen hoppa upp i soffan, vill valpen gå ur bilen,  vill valpen ha sin godis, vill valpen springa lös, vill valpen ha sin leksak och så vidare – då måste valpen  ”fråga” först.Det gör valpen genom att titta sin ägare i ögonen och vänta på ett klartecken.
I förlängningen så innebär detta att man har en god kontroll på sin hund.
Under den trevliga fikastunden där det fanns allt från hembakade bullar till kokosbollar pratade vi om allt från opera till ensamhetsträning. Så trevligt det är med denna samvaro runt kaffebordet. Ut i trädgården efter fikat plussade vi på kontaktövningarna med att gå fint i kopplet. Nu var valparna trötta men lite träning blev det och framförallt skickades det med tips hem.
Storasyster Rosie från chokladkullen är på tillfälligt besök hos oss. Hon fick träffa sina småsyskon efter kursen, för lite bus, det var så roligt att se kroppsspråket mellan de små valparna och lilla storasyster Rosie som plötsligt blev äldst i gänget.

Den viktiga kontakten

Första gången på valpkursen i dag. Båda flickorna i kullen, Elsa och Alice, kom för att lära sig om den viktiga kontakten mellan hund och ägare. Så roligt de båda tyckte det var att träffas igen! Underbart att se att de glatt kände igen varandra. En hel del korv gick det åt under träningen, så mycket att Alice blev mätt! Fikastunden med goda bullar som Alice matte Eva bjöd på gav tillfälle till ett härligt snack om hur det är att vara  hundägare, hur jobbigt det kan vara men samtidigt hur roligt det är. Tips och erfarenheter utbyttes vid köksbordet.  Valparna vilade välbehövligt i bilen under fikat. De var därför pigga och alerta för en ny stund träning. Mer kontakt, ögonkontakt och prat om den viktiga närheten gav både hundar och ägare en hel del att tänka på.  En kort stunds bus på gräsmattan hann de med, innan tröttheten blev påtaglig hos de små och kylan började göra sig påminnd hos de tvåbenta.
Nästa söndag hoppas vi att brorsan Hasse kan komma. Då blir det repetition på kontaktövningarna och vi börjar nosa lite på att gå fint i kopplet.

Sunday bloody sunday

150118 I dag har valpgänget provat på viltspår. Sista gången vid valpkursen och det var enda gången under dessa veckor som vi haft lite otur med vädret. Kallt som det kan vara i oktober men även lite regn. Alla höll värmen uppe då det skulle läggas många spår så det var ingen som klagade. Hemma hos Zemo fick vi låna ett stort gärde som vi började med små motivationsspår. Lite klurigt tyckte flera av hundarna som inte alls var så taggade som deras ägare hoppats. Nästa spår lades i skogen, lite längre, lite svårare och med en vinkel. Då lossnade det för alla! Samtliga spårade som de aldrig tidigare gjort något annat.
En välbehövlig fika, gott kaffe och underbart goda bakverk bjöds det på hemma hos Zemo, Gun och Nisse i deras fina uterum. Det gav energi att gå ut i skogen igen. Nu bytte vi mark till en tätare terräng men det stoppade inte de duktiga spårhundarna. Alla fixade sina spår galant!
Vi passar på att tacka för de fina gåvorna vi fick under söndagen. De kommer på olika sätt att förgylla vår tillvaro – stor tack alla! Å ett än större tack för dessa veckor som vi fått njuta av ert sällskap. Fortsätt träna på!

 

Apportering var jättekul!

151004
Apport! I dag tränade fem glada unghundar apportering. Vi fick låna fantastiskt fin skog hemma hos Zemo, kunde inte hittat ett bättre ställe att vara på! Vi började på gräsmattan med enkla markeringar efter det att hundarna bekantat sig med sin dummy. För säkerhetsskull hade vi lina på för att inte det skulle bli för lockade att springa till syskonen. Då detta fungerade bra valde vi att gå upp i skogen för att öka svårigheten. I skogen kopplades linan bort och visst blev det en och annan tur till det väntande gänget – alla apportörer ville visa upp hur duktiga de var! Enkelmarkeringarna gjordes svårare men inte så svåra att de inte lyckades.
Efter fikat, med hembakad sockerkaka i det fina uterummet, var det dags att bege sig till skogen igen. Denna gång hade vi med en duva och en kråka. Hundarna blev presenterade för viltet och det var verkligen blandade reaktioner. Vissa apporterade direkt utan tvekan, medan andra fick övertalas lite. Någon tog endast duvan, någon annan valde endast kråkan. Innan dagen var över hade alla fem på kurs lyckats! Så underbart härligt det var att se dessa stolta unghundar bära på fågel. Med högt buret huvud, stolta steg och en fantastisk utstrålning kom alla fram och lämnade i sin ägares hand! Det värmer ett uppfödarhjärta att se hur starkt dessa gener och viljan att få bära har gått i arv!