Kategoriarkiv: Ainas valpar

Sunday, Bloody Sunday………

Blod och klöv på en söndag. Sista träffen för valpgänget hade tema viltspår. Endast två valpar från kullen vågade sig ut för att bloda spår, vi saknade Alice och hennes ägare.

I hällande regn fick Hasse och Elsa lära sig grunderna i hur man lägger viltspår. Det är en konst att lägga bra spår så många tips lämnades på hur naturen ska läsas, var djuren naturligen rör sig och hur markerna ska användas på bästa sätt. Två korta spår, ett motivationsspår och ett längre inne i skogen klarade de båda spårhundarna av med glans. Spårläggare Emil var med för att ge råd och tips under tiden spårhundarna arbetade i skogen.

Efter lite fika var det dags att öka svårigheterna betydligt. 100-150 meter spår med en vinkel var tanken och här märktes det hur svårt det är att uppskatta längd på ett spår. Hasses husse Johannes är van att röra sig i skog och mark vilket märktes på de långa spår han la till Elsa. Över stock och sten, över diken, bäckar och gärdesgårdar. Elsa klarade spåret med glans, med en härlig lagom fart och god näsa tog hon sig till spårslutet.

Hasse han var het på gröten! Alldeles för snabbt gick det även om spåret som Elsas husse Peter lagt både var brant och svårt i slyskogen. Hasse for fram som en furie med husse hängande bakpå. Trots farten var Hasse mycket duktig så med lite träning på att lugna sig i spåret så kommer den önskade starten på spårprov gå som glans.

Det var sista gången på valpkursen för Lakritstrollen. Som tack för de här veckorna lämnade vi iväg små sommarpresenter till våra kursdeltagare. Användbara vid varma sommardagar och kanske även om olyckan skulle vara framme. Vi riktar ett stort tack till ”våra” troll och önskar alla lycka till i fortsättningen.

Apport!!

Så var det dags att åter träffa gänget. Ett halvår gamla är de nu och det blev ett kärt återseende för både två som fyrbenta. Apportering stod på dagens agenda, något som visade sig både vara roligt men samtidigt ganska så svårt. Väl utrustade med dummys i alla tänkbara modeller och storlekar gav vi oss an uppgiften. Alla retrievers hämtar….men att lämna var en annan sak…..Glada var i alla fall Elsa, Alice och Hasse. De tog sig an uppgiften att hämta apporterna med stort allvar. Avlämningarna var en annan sak, men roligt var att apportlusten var så enorm!

Mamma Aina fick visa hur markeringar och linjetag går till. Hon fick även hämta den mås som tinats dagen till ära, tänk att lycka kan vara att bära en död mås i munnen…..

Efter välbehövlig vila i den soliga gläntan, god fika (de där hallongrottorna som Alice matte bakar och bjuder oss alla på är gudomliga…..) var det dags att träna igen. Måsen och en kaja samt ett kaninskinn plockades med ut på ängen.  Dummys gick utmärkt att hämta men fåglarna var lite skrämmande. Våra duktiga kastare Emil och Anton får det att verka som det mest naturliga för en 11-åring och en 15-åring att kasta döda fåglar, det är tur att vi har våra underbara barn som är till så stor hjälp vid kurserna. Anton svingade måsen som landade med en duns på gräset. Hasse tog sig an uppgiften med stort mod och tände nästan lite för mycket på viltet. Det här var bland det bästa han någonsin gjort!  Systrarna var betydligt mer försiktiga, de vågade sig fram, nosade och var nyfikna men inte att de tog viltet i munnen! Med lite lek, lock och pock så klarade alla valpar att åtminstone smaka på viltet.

Nästa vecka är det dags för viltspår, ska bli roligt att se hur de små reagerar på blodet…..

Alla fick lägga tassbandage

Tredje gången för lakritstrollen på valpkurs. Nu är de 14 veckor gamla och det börjar verkligen hända saker. Helt plötsligtär de små individer med stark vilja, de tänker och klurar, lurar och fintar. Men, så roligt det är att höra snacket runt fikabordet om alla upptåg de små hittar på!
I dag lånade vi våra snälla grannens stora äng där solen värmde så gott. Att byta träningsplats var nyttigt. Kontakt, fiskekrok, gå-fint och de andra övningarna som var så lätta på gräsmattan vid huset var inte lika lätta på en äng där det fanns andra goda
dofter och ett å annat sorkhål att stoppa näsan i…..
Efter fikat, där Alice matte bjöd på alldeles nybakade hallongrottor (sååååå gott!) blev det träning av annan sort. Meya fick agera skadad modell med ett fiktivt skärsår i ena framtassen. Mellan tårna lades bomull, det badagerades och vårdades under tiden Meya låg på bordet och bara njöt av behandlingen.  Alice, Elsa och Hasse är ännu inte lika vana att bli hanterade på så vis och kunde inte riktigt njuta av stundens uppmärksamhet,
men det gick ändå förvånasvärt bra att få dit tassbandaget.  Lite klurigt är det att hålla ordning på bomull, gasbinda och vetflex men med övning så hade snart alla valpar
var sitt bandage på tassen. Läxan blev att öva på att lägga tassbandage flera gånger på en frisk tass, för när det väl är skarpt läge med skadad och blödande hund måste det gå på rutin…

Mer kontakt och en del Rosie

Det gick inte att tro att det var samma valpar som kom på kurs i dag! Sådana framsteg alla gjort under en vecka! I dag var hela gänget, alla tre, med på kurs. Vi repeterade de viktiga kontaktövningarna och här syntes det att alla gjort hemläxan. Så bra det gick!
Enkelt förklarat går det att säga att kontakövning innebär att hunden ska ”fråga”.
Vill valpen ha sin mat, vill valpen gå ut, vill valpen hoppa upp i soffan, vill valpen gå ur bilen,  vill valpen ha sin godis, vill valpen springa lös, vill valpen ha sin leksak och så vidare – då måste valpen  ”fråga” först.Det gör valpen genom att titta sin ägare i ögonen och vänta på ett klartecken.
I förlängningen så innebär detta att man har en god kontroll på sin hund.
Under den trevliga fikastunden där det fanns allt från hembakade bullar till kokosbollar pratade vi om allt från opera till ensamhetsträning. Så trevligt det är med denna samvaro runt kaffebordet. Ut i trädgården efter fikat plussade vi på kontaktövningarna med att gå fint i kopplet. Nu var valparna trötta men lite träning blev det och framförallt skickades det med tips hem.
Storasyster Rosie från chokladkullen är på tillfälligt besök hos oss. Hon fick träffa sina småsyskon efter kursen, för lite bus, det var så roligt att se kroppsspråket mellan de små valparna och lilla storasyster Rosie som plötsligt blev äldst i gänget.

Den viktiga kontakten

Första gången på valpkursen i dag. Båda flickorna i kullen, Elsa och Alice, kom för att lära sig om den viktiga kontakten mellan hund och ägare. Så roligt de båda tyckte det var att träffas igen! Underbart att se att de glatt kände igen varandra. En hel del korv gick det åt under träningen, så mycket att Alice blev mätt! Fikastunden med goda bullar som Alice matte Eva bjöd på gav tillfälle till ett härligt snack om hur det är att vara  hundägare, hur jobbigt det kan vara men samtidigt hur roligt det är. Tips och erfarenheter utbyttes vid köksbordet.  Valparna vilade välbehövligt i bilen under fikat. De var därför pigga och alerta för en ny stund träning. Mer kontakt, ögonkontakt och prat om den viktiga närheten gav både hundar och ägare en hel del att tänka på.  En kort stunds bus på gräsmattan hann de med, innan tröttheten blev påtaglig hos de små och kylan började göra sig påminnd hos de tvåbenta.
Nästa söndag hoppas vi att brorsan Hasse kan komma. Då blir det repetition på kontaktövningarna och vi börjar nosa lite på att gå fint i kopplet.

En OK stämpel i rumpan!

Vår underbara veterinär Maude har i dag varit på hembesök för att besiktiga, vaccinera och chippa Hasse, Alice och Elsa. Valparna skötte sig helt exemplariskt. De viftade glatt på svansen åt Maude, trots att hon stack dem inte bara en gång utan två. Samtliga har nu fått ett chip i nacken och ett unikt chipnummer.

I veckan har det varit full rulle både inne och ute. De springer som tokar inne i huset, gömmer sig under soffan, hittar saker gömda under soffa och även byråer som vi inte visste fanns. Sladdar är gott, liksom växter i stora golvkrukor. Ute är det lika livat. Nu kör de race på tomten, från ena sida till andra, hittar härliga gropar under altanen som de fortsätter gräva i, nosar upp murkna grenar som smulas sönder och har så otroligt kul med varandra.

På lördag åker Alice hem, Hasse och Elsa stannar ett par dagar till. Det blir tomt utan dem här hemma….

Bil och bad

I dag har trollen varit ute på äventyr! Vi har bara någon minuts resa med bil till en härlig strand. Vi brukar ta våra valpar dit för miljöträning. Eftersom det både snöat och regnat under helgen var vi vankelmodiga, skulle våra små fixa kylan? Vi bestämde oss för ett mycket kort besök. Bilresan klarade de tre galant, knappt ett ljud sa de där bak i bilen, väl instängda i en av burarna.
Väl på stranden visade det sig att det inte alls var vattnet som lockade utan tång och sjögräs på land. Visst doppade de försiktigt tassarna i det kalla vattnet, men bara för någon sekund. Däremot var det vansinnigt roligt att jaga varandra, leta pinnar som flutit i land, bita i torkad tång och bara tumla runt så som 7 veckor gamla valpar gör.
Snabbvisit var det, så ganska snart var de åter i den varma bilen. Väl hemma däckade de omgående i en enda stor hög. Badet tog de igen med råge när de piggnat till här hemma. Vattnet i vattenskålen flög som ur en fontän och tre glada valpar njöt av det blöta!
Ni missar väl inte kennelns sida på Facebook? Där finns filmer på valparna tagna under veckan. Här laddas även foton upp som inte hamnar här på hemsidan. Besök oss på https://www.facebook.com/landkrabbans/

6 veckor – tiden flyger iväg!

Våra små är nu 6 veckor. Tycker det var i går som de tittade ut, tänk så tiden går….

VI försöker så mycket det går att miljöträna de små. De får prova på olika underlag, besöka olika delar av tomten på sina dagliga besök och de får mer tid med de vuxna hundarna i familjen. Gula Ella är den som uppskattar valparna mest. Hon leker gärna med dem, lite buffligt ibland men alltid hjärtligt och försiktigt. Varje dag är valparna med oss i familjen och går löst i huset, vi försöker ha dem i hagen så lite tid som möjligt. Detta för att de ska bli vana vid ett hem och med alla ljud och föremål som finns där. Nätterna spenderar de dock i hagen och de tycker det är skönt att komma in i tryggheten där.

Vi hade i helgen besök av valparnas pappa Leo. Nu fick han inte träffa sina små men han är säkert en mäkta stolt fader. Det är härligt att se hur mycket av både utseende och sätt de ärvt av Leo. Våra valpköpare har varit här, eller kommer inom kort, på sin andra visit. Snart så är det dags för våra små lakritstroll att flytta, så tomt det blir här hemma då……

Avmaskning avklarad!

Blä och fy! Avmaskningsmedel är inte gott men i veckan var första kuren avklarad. De svalde snällt men inte med god aptit.

Att vara utomhus är det bästa i livet för de små trollen. Efter varje mål mat är de en stund på gräsmattan. Nu är det inte längre bara framsidan av huset som utforskas, de rusar varv efter varv runt trädgården. Vi är glada att det finns staket, för annars hade grannarna fått påhälsning. Någon som är vansinnigt spännande är den grävmaskin vi har på baksidan av tomten. I vår ska huset byggas till och därför grävs det för en ny grund. Valparna kan stå länge och bara förundras över den gula brummande maskinen.

Leken mellan kullsyskonen är nu betydligt vildare. De skäller, bråkar, drar varandra i svansarna. Roligt är att gul tik som tidigare var så försiktig nu har tuffat till sig betydligt. Röd tik är fortfarande den morskaste av de båda tjejerna men gul är inte långt efter. Hanen med blått älskar fortfarande att nosa. Han kan gå i sin egen lilla värld, nosar under buskar, under altanen och överallt där tar sig fram.

Mat är gott!!!!!

Nu är valparna tre veckor gamla och har fått prova på att äta riktig mat. Mamma Ainas mjölk är fortfarande bäst men det är bra att vänja de små magarna vid fast föda. Även här syntes valparnas personlighet så tydligt. Röda tiken har varit först med allt. Hon är störst, öppnade ögonen först och även den som tar för sig i valplådan. Hon är orädd, nyfiken och funderar redan nu på om det går att komma ur valplådans träväggar. Hon kastade sig över maten som erbjöds, i en obevakad sekund hittade hon burken där maten fanns och då tryckte hon ned näsan och börjare slicka i sig.

Den gula tiken är lite stillsammare men visade sig ha en aptit utan dess like. Hon är lite mer avvaktade än den andra tiken men älskar istället att sitta i knät och kela. Då brukar hon lukta oss i ansiktet och pussas försiktigt. Då det gällde mat var hon däremot förvånansvärt tänd, den lilla smakportionen kunde gärna varit större ansåg hon.

Blått halsband är vår ende hane. Han är lite mindre än sina systrar men pigg och alert. Han använder gärna näsan, luktar noga på allt, vi hör hur nosen vibrerar då han letar sig fram till rätt spene på Aina. Samma var det med maten. Systrarnas bordsskick var inte det bästa, det var rejält söligt då det var hans tur att äta. Han valde då att nosa sig fram och slicka i sig maten som systrarna smetat ut, före den stora klick mat som fanns på fingret framför honom. Det här blir en kille som kommer älska nosarbete!