månadsarkiv: januari 2017

6 veckor – tiden flyger iväg!

Våra små är nu 6 veckor. Tycker det var i går som de tittade ut, tänk så tiden går….

VI försöker så mycket det går att miljöträna de små. De får prova på olika underlag, besöka olika delar av tomten på sina dagliga besök och de får mer tid med de vuxna hundarna i familjen. Gula Ella är den som uppskattar valparna mest. Hon leker gärna med dem, lite buffligt ibland men alltid hjärtligt och försiktigt. Varje dag är valparna med oss i familjen och går löst i huset, vi försöker ha dem i hagen så lite tid som möjligt. Detta för att de ska bli vana vid ett hem och med alla ljud och föremål som finns där. Nätterna spenderar de dock i hagen och de tycker det är skönt att komma in i tryggheten där.

Vi hade i helgen besök av valparnas pappa Leo. Nu fick han inte träffa sina små men han är säkert en mäkta stolt fader. Det är härligt att se hur mycket av både utseende och sätt de ärvt av Leo. Våra valpköpare har varit här, eller kommer inom kort, på sin andra visit. Snart så är det dags för våra små lakritstroll att flytta, så tomt det blir här hemma då……

Avmaskning avklarad!

Blä och fy! Avmaskningsmedel är inte gott men i veckan var första kuren avklarad. De svalde snällt men inte med god aptit.

Att vara utomhus är det bästa i livet för de små trollen. Efter varje mål mat är de en stund på gräsmattan. Nu är det inte längre bara framsidan av huset som utforskas, de rusar varv efter varv runt trädgården. Vi är glada att det finns staket, för annars hade grannarna fått påhälsning. Någon som är vansinnigt spännande är den grävmaskin vi har på baksidan av tomten. I vår ska huset byggas till och därför grävs det för en ny grund. Valparna kan stå länge och bara förundras över den gula brummande maskinen.

Leken mellan kullsyskonen är nu betydligt vildare. De skäller, bråkar, drar varandra i svansarna. Roligt är att gul tik som tidigare var så försiktig nu har tuffat till sig betydligt. Röd tik är fortfarande den morskaste av de båda tjejerna men gul är inte långt efter. Hanen med blått älskar fortfarande att nosa. Han kan gå i sin egen lilla värld, nosar under buskar, under altanen och överallt där tar sig fram.

Första besöket utomhus

I dag är valparna 4 veckor gamla och har fått komma ut på en mycket kort visit utomhus. Det är snötäckt på Orust och kallt, men några minuter ute i solen fick det bli.

Det var vansinnigt spännande men samtidigt lite kusligt att undersöka en del av trädgården. Först satt de och såg skräckslagna ut men ganska så snart började de springa runt på sina korta små ben. De hann inte komma så långt under minuterna de var ute, men den korta tiden utomhus var krävande. Inne i varma valphagen somnade de direkt! Varmt och gott, mjukt och skönt, långt från det kalla vita på utsidan.

Vi har haft mycket trevliga besök av valpköpare i helgen. Det känns som att vi hittat fina och kärleksfulla hem till våra små lakritstroll.

Mat är gott!!!!!

Nu är valparna tre veckor gamla och har fått prova på att äta riktig mat. Mamma Ainas mjölk är fortfarande bäst men det är bra att vänja de små magarna vid fast föda. Även här syntes valparnas personlighet så tydligt. Röda tiken har varit först med allt. Hon är störst, öppnade ögonen först och även den som tar för sig i valplådan. Hon är orädd, nyfiken och funderar redan nu på om det går att komma ur valplådans träväggar. Hon kastade sig över maten som erbjöds, i en obevakad sekund hittade hon burken där maten fanns och då tryckte hon ned näsan och börjare slicka i sig.

Den gula tiken är lite stillsammare men visade sig ha en aptit utan dess like. Hon är lite mer avvaktade än den andra tiken men älskar istället att sitta i knät och kela. Då brukar hon lukta oss i ansiktet och pussas försiktigt. Då det gällde mat var hon däremot förvånansvärt tänd, den lilla smakportionen kunde gärna varit större ansåg hon.

Blått halsband är vår ende hane. Han är lite mindre än sina systrar men pigg och alert. Han använder gärna näsan, luktar noga på allt, vi hör hur nosen vibrerar då han letar sig fram till rätt spene på Aina. Samma var det med maten. Systrarnas bordsskick var inte det bästa, det var rejält söligt då det var hans tur att äta. Han valde då att nosa sig fram och slicka i sig maten som systrarna smetat ut, före den stora klick mat som fanns på fingret framför honom. Det här blir en kille som kommer älska nosarbete!